83 procent av kokainet från storproducenterna i Peru och Colombia till USA smugglas via Centralamerika och Mexiko. Honduras är huvudnavet på rutten. Det har lett till ett samhälle som präglas av våld, korruption och rädsla där militärpoliser är en vanlig syn på gatorn. Alle foto: Jesper Klemedsson a.

Våld i kokainhandelns fotspår

Huvudleden för kokainsmugglingen från Sydamerika till Nordamerika går genom Honduras. Det har bidragit till ett samhälle som präglas av korruption, våld och rädsla. 

I stadsdelen Los Llanos, i Honduras huvudstad Tegucigalpa, klättrar radhus med färgglada fasader längs branta kullar. Knappt en människa syns till. Många hus har elektrifierad taggtråd på taken. Fönster och dörrar är gallerförsedda. I ett av husen bor trebarnsföräldrarna Ricardo Goday och Mirna Cruz, båda 49 år, med sin 14-åriga dotter.

– Vi, liksom de flesta i Honduras, vågar aldrig ha dörrar och fönster olåsta. Vi är alltid ”inlåsta”, säger Mirna.


I Honduras huvudstad Tegucigalpa kontrolleras hela
stadsdelar av kriminella gäng. Ju större område
ett gäng kontrollerar, desto större förtjänster på
narkotikahandel och utpressning.

Honduras är ett av världens mest våldsinfekterade länder utanför en krigszon. 2015 mördades 5047 personer vilket betyder 57 mord per 100 000 invånare i Honduras som har cirka 8,5 miljoner invånare. Detta är trots allt en minskning från ”rekordåret” 2012 då det gick 90 mord per 100 000 invånare. Mycket av våldet går i kokainhandelns fotspår. Enligt amerikanska statsdepartementet smugglas 83 procent av kokainet från storproducenterna i Peru och Colombia till USA via Centralamerika och Mexiko. Honduras är huvudnavet på rutten.

– Vårt geografiska läge utnyttjas negativt. Det är beklagligt och tillfogar vårt land stor skada, säger Ricardo.


Arbetarklassdelen Los Llanos i Tegucigalpa
kontrolleras indirekt av ett kriminellt gäng,
men de har ingen synlig närvaro,
Grannstadsdelen Las Palmas är under
total gängkontroll.
 

Gängkrig om territorium

Honduras två största rivaliserande kriminella gäng, MS-13 och Barrio 18, kontrollerar stora delar av städerna och områden på landsbygden. De livnär sig på narkotikahandel och utpressning av affärsidkare i sina områden. Gängkrig om territorium har blivit en del av vardagen. Ofta hamnar oskyldiga i skottlinjen.

– Min kusin dödades när han hamnade i korselden under en gänguppgörelse. Det är svårt att hitta någon i Honduras som inte direkt eller indirekt har drabbats av våldet, säger Ricardo.

Los Llanos anses vara en hyfsat trygg arbetarklasstadsdel. Gängen har inte en synlig närvaro annat än att skor är upphängda i vajrar mellan elstolparna på gatorna.

– Det markerar att ett visst gäng kontrollerar området. Andra gäng märker ut sina revir med till exempel teddybjörnar, säger Mirna.

Familjen går aldrig ut efter mörkrets inbrott. Ricardo kör deras dotter till och från skolan varje dag. Invånarna i kvarteret hyr ett hus åt polisen för att den ständigt ska finnas på plats.


Trebarnspappan Ricardo Goday, från Honduras
huvudstad Tegucigalpa, säger att Honduras
geografiska läge, på smugglingsrutten för kokain
till USA, har tillfogat landet stor skada.
 

– Det betyder inte att vi känner oss helt trygga, men det är bättre än ingen säkerhet alls, säger Ricardo.

Los Llanos gränsar till stadsdelen Las Palmas där ett av gängen har total kontroll. Las Palmas, liksom många andra stadsdelar, är ”no-go-areas” för de som inte bor där. Gängen ser alla okända som potentiella spioner för rivaliserande ligor. Mirna är industriingenjör och måste ibland arbeta i gängkontrollerade områden.


Från vänster till höger: 14-åriga Neide, 49-åriga
Mirna och 25-åriga Mirna Cruz lever i
stadsdelen Los Llanos i Honduras huvudstad
Tegucigalpa. Våldet, ofta knarkrelaterat,
präglar hela deras vardag.
 

– Det är en lång process innan man kan börja arbeta med ett infrastrukturellt projekt där. Polis och gängledare måste informeras. Man måste ha säkerhetsvakter kring sig när man arbetar. Trots detta händer det att folk dödas medan de jobbar där, säger hon.

Arbetarklassdelen Los Llanos i Tegucigalpa 
kontrolleras indirekt av ett kriminellt gäng,
men de har ingen synlig närvaro,
Grannstadsdelen Las Palmas är under
total gängkontroll.

Mångfacetterad business

Gängen har tiotusentals medlemmar och det är inte svårt rekrytera nya. Enligt Världsbanken lever 62,8 procent av honduranerna under fattigdomsgränsen.

– Att bli medlem i ett gäng och sälja droger eller utpressa folk är ett enkelt sätt att tjäna pengar, säger Mirna.

Honduras har varit ett transitland för kokainets färd från Sydamerika till USA alltsedan den colombianske knarkbaronen Pablo Escobar började med storskalig smuggling i mitten av 1970-talet. Till en början smugglades det mesta direkt till USA via luft och hav, men efter att amerikansk polis intensifierade sina insatser 1985 blev Mexiko det viktigaste transitlandet. 2006 förklarade Mexiko krig mot knarkkartellerna vilket innebar att alltmer av kokainet började smugglas via Centralamerika. Honduras blev huvudnavet. På Direktoratet för Bekämpning av Narkotikasmuggling (Dirección de Lucha contra el Narcotráfico, DLCN) i Tegucigalpa träffar vi dess verkställande chef, Jaime Quintanilla. Han säger att en mångfacetterad business har vuxit fram kring smugglingen.

– En del honduraner har blivit inblandade för att de vet vilka smugglingsrutter som är säkrast. De får betalt i antingen kokain eller pengar, säger han.

Det mesta smugglas via Honduras karibiska kustregion, Gracia A Dios. Det är ett svårtillgängligt område med obefintlig infrastruktur där myndigheter och polis har begränsad kontroll. Narkotikan anländer i små flygplan eller båtar. Efter att knarket har omlastas transporteras det vidare norrut på floder, till havs, med flyg eller på den panamerikanska landsvägen.

– En del lokalinvånare rånar flygplanen på pengar och droger. Därför sker många massakrer där, säger Jaime.

Andra får betalt för att anlägga och underhålla landningsbanor eller för att hålla vakt.

– Det finns även lokalinvånare som anlitas för att döda smugglarnas fiender, men det är framförallt gängen som kontrakteras för att mörda, säger Jaime.

Gängen drar in stora pengar på kontraktsmord, men även på att hyra ut platser i sina områden till andra narkotikaförsäljare.

– Ju större territorium ett gäng kontroller desto mer pengar drar det in, säger Jaime.

Även det inhemska narkotikamissbruket ökar och ett par lokala kokainlabb har upptäckts.

– Fattiga röker marijuana medan medel- och överklassen tar kokain. Marijuanan odlas lokalt och är mycket billig. En joint kostar max 10 lempira (cirka 4 kronor), men jag ser det inte som ett stort samhällsproblem. Ingen blir rik på att odla eller sälja det. Kokain är det största problemet och mest lukrativt att handla med. I distributionsledet går ett kilo kokain på 13 500 dollar (cirka 115 400 norska kronor), säger Jaime.


En stor del av invånarna i Honduras huvudstad
Tegucigalpa spenderar sin fritid bakom
gallerförsedda fönster och
dörrar i sina hem.

Krig mot narkotikasmugglingen

Efter påtryckningar samt ekonomisk och militär hjälp från USA har Honduras trappat upp sitt krig mot narkotikasmugglingen.

– För cirka fyra år sedan antog vi en ny strategi som involverar alla polisgrupper, inklusive militärpolisen, samt armén, flottan och DLCN, säger Jaime.

Terrorlagstiftning används mot smugglare och gäng. Flygförbud har införts i en del områden. En rad nya lagar har antagits som bland annat ger myndigheter rätt att konfiskera egendom och pengar som kan spåras till narkotikahandel.

– Strategin är i grund och botten ”ta den ekonomiska makten från narkotikakartellerna – beslagta deras hus, flygplan, bilar, företag etcetera”, säger Jaime.

Nio narkotikabaroner har gripits och utelämnats till USA. Jaime hävdar att det minskade antalet mord är en direkt konsekvens av detta.

– Drogkartellerna anlitade gängen att döda deras fiender. När kartellerna slogs sönder minskade antalet mord, säger han. 

Samtidigt visar studier från landets största universitet, Universidad Nacional Autónoma de Honduras, att massakrerna har ökat. En teori är att det beror på att nya gäng slåss om att fylla vakuumet efter de fängslade drogbaronerna, något som Jaime inte skriver under på.

– Nej, det är personer från samma karteller som tar över. Vi försöker identifiera vilka de är, men det är svårt att eliminera kartellerna helt, säger Jaime.

Konfiskeringar av tillgångar och egendom har lett till att flera stora koncerner och företag har stängts. Tiotusentals har blivit arbetslösa.

– Överlag anser jag att vår strategi är framgångsrik, men det är givetvis negativt att många oskyldiga blir arbetslösa, säger Jaime.

Från januari 2014 till januari 2016 beslagtogs 61.53 ton narkotika i Honduras. Enligt amerikanska statsdepartementet landar 60 procent av alla kokainflyg destinerade till USA i Honduras. Idag uppskattas 80 – 90 procent av kokainet komma till Honduras sjövägen. Jaime menar att det är omöjligt att veta om smugglingen genom landet har minskat.


Honduransk militärpolis på patrull i ett
gängkontrollerat område i Honduras huvudstad
Tegucigalpa.

Knarkkartellerna hittar ständigt nya metoder, för att till exempel undvika att flyg upptäcks av radar, och nya rutter.

– Tidigare smugglades all narkotika längs den honduranska Atlantkusten, nu kommer alltmer via Stilla Havet. Smugglarna använder även ubåtar. Vårt största problem är att knarkkartellerna har större resurser än oss, men det mesta tyder på att inget smugglas landvägen längre, säger Jaime.

Jaime menar Honduras geografiska läge bäddar för en fortsatt kokainström.

– Så länge kokain produceras i Colombia och konsumeras i USA kommer Honduras att vara ett viktigt transitland. Antingen måste produktionen stoppas i Sydamerika eller konsumtionen upphöra i Nordamerika, säger han.


Eugenio Sosa är sociologiprofessor och politisk
analytiker vid Universidad Nacional Autónoma de
Honduras (UNAH). I Tegucigalpa.
Han menar att det inte bara är det
geografiska läget som gör Honduras
attraktivt för kokainsmugglare. De tilltalas
även av att korruptionen
är omfattande.
 

Omfattende korruption

I Tegucigalpas utkanter ligger Universidad Nacional Autónoma de Honduras (UNAH). Där är Eugenio Sosa sociologiprofessor och politisk analytiker.

– Eftersom narkotikan som smugglas genom Honduras framförallt är avsedd för konsumenter utomlands är det ett internationellt problem, men det är givetvis även vårt ansvar att lösa det eftersom vi direkt påverkas, säger han.

Eugenio säger att under årens lopp har knarkbaronernas rikedomar skaffat dem många ”vänner” på höga politiska poster. Honduras har bland regionens lägsta poäng i Transparency Internationals Corruption Perceptions Index.

– Det är inte bara det geografiska läget som gör Honduras attraktivt för smugglarna. De lockas även av att korruptionen är omfattande och att staten och regeringen är svaga.

Regeringen säger sig bekämpa korruption, men det har aldrig hänt att en mäktig politiker har fällts för det, säger Eugenio.

Han säger att det civila samhället måste engagera sig mer för att lösa korruptionsproblemet.

– Universitet, företagsledare och NGO: s måste ställa sig frågan vad som är fel, identifiera problemen, finna lösningar och lägga dem på regeringens bord. En förutsättning är givetvis att regeringen lyssnar, säger han.

I kampen mot narkotikasmuggling och gängvåld är det framförallt militärpolis som sätts in.

– Många människorättsorganisationer ifrågasätter denna strategi och pekar på att det har inneburit ökade övergrepp mot civila. Det avsätts stora summor pengar för att bekämpa våldet, men resultatet är dåligt. I vanliga människors vardag märks det inte att våld och mord ska ha minskat, säger han.

Tiotusentals honduraner försöker årligen migrera till framförallt USA. Under 2014 greps över 18 000 ensamkommande barn från Honduras i USA och 9 700 i Mexiko. Många uppgav att de flydde gängvåldet.

– Numera är det inte fattigdom som är den främsta orsaken till att många honduraner vill lämna landet, minst lika många flyr våldet, avslutar Eugenio.


Kommentarer til artikkelen

Legg til ny kommentar:
  • Vis respekt for andre lesere og omtalte personer. Kommentaren kan være inntil 1000 tegn.

iconSkriv ut
iconTips en venn
Annonse